Vad behöver en minimalist?
Jag tycker det är lite spännande att se vad folk har sökt på för ord/meningar för att slutligen hamna på min blogg.
Ett av de nyaste tillskotten är ”vad behöver en minimalist?”
Först och främst blir jag superglad över att fler och fler halkar in på minimalismen (eller som den oftast kallas på svenska: frivillig enkelhet). För det andra tycker jag meningen ”vad behöver en minimalist” visar på hur fast vi är i vårt gamla(?) tänkade – att vi behöver något för att leva minimalistiskt. Lite hederlig konsumtionshets – behöver jag köpa något nytt för att kunna leva ett avskalat och enkelt liv?
Och näe, det behöver man ju inte. Men jag tänkte likadant. Jag började köpa på mig saker som jag inte hade, exempelvis ett regnställ, för att jag inbillade mig lite att minimalism innebar att jag inte fick köpa något nytt – samtidigt som jag fortsatte att rensa ut på prylar här hemma.
Vissa minimalister är extrema och lever med max 100 personliga ägodelar. Så behöver man inte leva om man inte hemskt gärna vill. Jag, exempelvis, älskar tavlor. Och inte tusan tänker jag ha tavelfria väggar bara för att vissa minimalister tycker att det ska vara så. Det handlar ju, i grund och botten, om att sluta överkonsumera, köpa kvalité när man väl köper något, samt lägga sin tid och sina pengar på icke-materialistiska sysselsättningar som man mår bra av.
Så om man vill bli minimalist är ju steget att ta rätt enkelt: gör dig av med det du inte behöver eller får någon glädje av. Gör dig av med småkrafs som tar upp värdefull yta i hemmet och som sinkar dig i det vardagliga livet. Men bemärk väl att jag inte vill kalla mig själv minimalist ännu. Jag har en fruktansvärt lång väg kvar att gå. Så jag är inget proffs – långt därifrån. Men om man har bestämt sig för att åstadkomma en positiv förändring i sitt liv så är det hur enkelt som helst att komma dit även om det kanske tar lite tid. Allt handlar om mental inställning och om att förändra sina destruktiva vanor.
Det här är min favvo-minimalist-bild. Väldigt extremt, ja. Men den gör mig rofylld. Jag vill nästan påstå att jag har koncentrationssvårigheter då jag ALLTID hittar något annat att plocka med istället för att göra det jag borde. I ett sånt här hem skulle att min energi läggas på det jag faktiskt ville/behövde göra. Och från min nuvarande proppfulla lägenhet så har jag en lång väg att gå. Men jäklar vad jag ska njuta den dagen jag faktiskt kommit dit jag vill! Och för att komma dit så behöver jag följande:
Ingenting.
Vilket skön jävla känsla det är, egentligen. Inga krav på konsumtion. Rogivande.
Vad bra du skriver
Jag hoppade på min pappa igår bara för att han köpt en elkamin för att ha lite mys i sin lägenhet..haha..
Tack!
Haha, stackars pappan. Men det är kul att se hur medvetenheten sprider sig sakta men säkert!
Rogivande bild helt klart, och ja – vi har så mycket prylar så vi kan inte slappna av eftersom de hela tiden samlar damm.
Jag tror aldrig att jag kommer bli en minimalist. Frivillig enkelhet passar bättre för mig tycker jag. Lever man med barn och en fru som förvisso inte är någon materialist, men inte har samma vurm för att minimalisera tror jag jag inte det är möjligt att komma dit i hemmet. För egen del kan jag säkert göra det, men det kommer knappast synas så väldigt mycket när man kommer hem till oss att jag själv äger väldigt få saker. Det ser mer ut som ett modernt svenskt hem, med kanske lite mindre saker än normalt.
Jag kommer inte heller bli någon minimalist och tycker liksom du att frivillig enkelhet är bättre. För ärligt talat så gillar jag att ha böcker hemma, och jag gillar att ha en välfylld garderob med lite allt möjligt att välja på – så det blir inte någon 100 things- person av mig. Däremot innebär det ju varken konsumtion i överflöd eller att man äger fyrahundraelva olika dricksglas. Minimalism är ju lite mer ”måste minska ägodelar/konsumtion/vad-man-nu-har-för-mycket-av” medan frivillig enkelhet är så mycket mer ”vara nöjd med det man har och sträva efter att leva mer/bättre istället för att konsumera eller jobba bort sitt liv”. Frivillig enkelhet tror jag mer är något som går att sprida till allmänheten, för jag tror det är många som vill leva så och att det nog bara saknas ett ord för det – liksom att dom behöver se andra som lever så. Som när man läser Duane Elgin’s ”Voluntary Simplicity” så är ju konsumtionshetsen (som fortfarande finns hos minimalister, kan jag tycka, fast ”omvänt”) inte ens värt att tala om då frivillig enkelhet liksom innefattar hela livet och man hajar automatiskt att man inte kan leva enkelt när man bara vill ha mer.
Jag snubblade in på din logg av misstag!!! Jag är själv minimalist och jag har kanske 500 ägodelar
Men jag är på god väg till de 100. Jag gillade att läsa vad du har skrivit.
Mvh Robert
Härligt att höra Robert!
Det kryllar ju inte av minimalister i Sverige så det är alltid kul när man stöter på någon ny! Kul att du jobbar på att nå 100 ägodelar, känns det svårt vid det här laget eller går det av bara farten?
…” och som S-I-N-K-A-R dig”….Fasen vad bra skrivet!
Nej inte vågar man kalla sig minimalist ännu – fast man lever i en halvtom trerummare med sina dyre livskamrat som lyckligtvis inte heller är någon samlare…
Skåpar och lådor har massor av tomma ytor och man känner sig friare och friare för vart mindre ”använt” föremål som lämnar hemmet.
Bilder/tavlor på väggarna som ger inspiration vill jag gärna ha. Dock har de (i alla fall för mig) också ett bäst-före-datum och nya motiv kan ge ny input…
Robert! Jag strävar (nog) också åt att endast äga 100 prylar! Har varken behov av att ha kläder att välja bland eller annat. Tycker om att läsa men skänker bort köpta böcker eller lånar på biblioteket.
Ska flytta nu och har gjort iordning 10 flyttkartonger. Tänker att vi kanske har ett tjugotal prylar i varje. 10×20 = 200…Ok det finns saker som inte är nedpackade…Men några 10.000 prylar äger vi knappast…
Kan du inte starta en blogg och berätta hur DU tänker..?